Kirje lukijalta Hbl - positiivista

[Hannu Jussi]

Näinkin voi pohtia kielivalintoja päivän lehdessä:

"Ett växande antal personer, inkluderande eventuella blivande statsministrar, vill avskaffa den obligatoriska skolsvenskan, även känd som ”tvångssvenska” eller det andra inhemska språket. Det finns dock ett annat språk som tyst och obemärkt nästan erövrat tvångsspråkstatus i ett flertal skolor.


Lejonparten av de finländska skoleleverna läser engelska som A-språk. I många såväl finsk- som svenskspråkiga skolor är det dessutom omöjligt att välja något annat utländskt språk som A-språk. Det finns dock skolor där det är möjligt att välja exempelvis tyska eller franska som A-språk och ett mindre antal ambitiösa elever går också in för att välja ett annat utländskt språk än engelska som A-språk och påbörjar sina studier i engelska en aning senare. Det är dock dyrt för utbildningsväsendet att erbjuda flera främmande språk på A-nivå.
Eftersom närvarande engelskan är överallt, brukar de elever som väljer ett annat främmande språk som A-språk ändå skriva såväl sitt A-språk (till exempel tyska eller franska) som den senare påbörjade engelskan på A-nivå i studentexamen och klarar sig bra. Det händer också att de på gymnasiet använder samma läroböcker som de elever som läser A-engelska. Då eleverna med ett annat utländskt A-språk än engelska lämnar gymnasiet har de två starka främmande språk i bagaget, vilket är lovvärt. Dessutom kan de i bästa fall uttrycka sig bra både i tal och skrift på sitt modersmål och det andra inhemska språket.

Trots att de finländska skoleleverna som läst A-engelska får utmärkt undervisning i det språk de börjar läsa på högstadiet eller gymnasiet är deras muntliga och skriftliga förmåga att uttrycka sig i detta senare påbörjade språk avsevärt sämre än deras kunskaper i engelska, i alla fall tio år efter att de avlagt studentexamen.

Engelska undgår man inte i dagens värld och det språket hålls vid liv i ens medvetande även om man börjar läsa det senare under sin skoltid. Faktum är att en stor del av finländarna, såväl de som har svenska som de som har finska som modersmål, för tillfället inte kan uttrycka sig obehindrat på andra utländska språk än engelska. Därför skulle det löna sig syna problemet med ”tvångsengelskan” lite närmare då man diskuterar vilka språk som skall vara obligatoriska i skolan och hurdana valmöjligheter eleverna i praktiken borde ha.
Berndt Schauman
lärare
Björneborg"

[Hillevi Henanen]

Det händer också att de på gymnasiet använder samma läroböcker som de elever som läser A-engelska. Då eleverna med ett annat utländskt A-språk än engelska lämnar gymnasiet har de två starka främmande språk i bagaget, vilket är lovvärt. Dessutom kan de i bästa fall uttrycka sig bra både i tal och skrift på sitt modersmål och det andra inhemska språket.
Sellaistakin tapahtuu, että he (myöhemmin englannin aloittaneet) käyttävät lukiossa samoja oppikirjoja kuin oppilaat jotka lukevet A-englantia. Kun oppilaat, joilla on A-kielenä joku muu vieras kieli kuin englanti, lähtevät lukiosta, on heillä matkassa kaksi vahvaa vierasta kieltä, mikä on kiitettävää. Lisäksi he osaavat parhaassa tapauksessa ilmaista itseään hyvin sekä suullisesti että kirjallisesti äidinkielellään ja toisella kotimaisella kielellä.

Tässä on taas päässyt kirjoittajalta unohtumaan, että ryhmät ovat ovat liikkeellä erilaisin eväin. Toisella ryhmällä (sillä pikunpienellä) tässä todellakin on kysymys kahdesta vieraasta ja kahdesta kotimaisesta kielestä, joista ainakin toinen vieras kieli kuuluu samaan kieliperheeseen kuin heidän vahvempi kotimaisensa.

Suurelle enemmistölle tällainen kielten opiskelu taas tarkoittaa kolmen täysin vieraan kielen opiskelua äidinkielen lisäksi. Tosin heilläkin saattaa sitten jo olla apua kolmannen vieraan kielen, (myös toiseksi kotimaiseksi kutsutun) opiskelussa aiemmin vapaaehtoisina aloitetuista muista saman kieliryhmän kielistä, mikäli ovat niin onnekkaita että pystyvät pitää kielet erillään.

Trots att de finländska skoleleverna som läst A-engelska får utmärkt undervisning i det språk de börjar läsa på högstadiet eller gymnasiet är deras muntliga och skriftliga förmåga att uttrycka sig i detta senare påbörjade språk avsevärt sämre än deras kunskaper i engelska, i alla fall tio år efter att de avlagt studentexamen.
Vaikka A-englantia lukeneet suomalaiset koululaiset saavat erinomaista opetusta siinä kielessä jota he alkavat lukea yläasteella tai lukiossa, on heidän suullinen ja kirjallinen ilmaisutaitonsa tällä myöhemmin aloitetulla kielellä huomattavasti huonompi kuin heidän englannin kielen taitonsa, ainakin kun kun kymmenen vuoden on kuluttua ylioppilaskirjoitusten suorittamisesta.

Eli tässäkin tehtiin hienovaraisesti selväksi, että ei voida syyttää erinomaista opetusta siitä, että tätä nimeltämainitsematontakieltä ei opita, ja sehän on totta. Se olisi kyllä kullan arvoinen tieto, että miten tämän nimeltämainitsemattomankielen aloittamisen voi siirtää alkavaksi lukioon, vai tarkoittaakohan kirjoittaja ehkä sitä tosiseikkaa, että monet aloittavat koulutusasteen toisensa perään opiskelemalla ensin edellisten vuosien unohtuneet kurssit. Jospa tuo tai-sana on lipsahtanut epähuomiossa yläasteen ja lukion väliin.
Jatko kuuluisi siis: Vaikka A-englantia lukeneet suomalaiset koululaiset saavat erinomaista opetusta siinä kielessä jota he alkavat lukea yläasteella ja lukiossa ja ammattikorkessa/yliopistossa

Engelska undgår man inte i dagens värld och det språket hålls vid liv i ens medvetande även om man börjar läsa det senare under sin skoltid. Faktum är att en stor del av finländarna, såväl de som har svenska som de som har finska som modersmål, för tillfället inte kan uttrycka sig obehindrat på andra utländska språk än engelska. Därför skulle det löna sig syna problemet med ”tvångsengelskan” lite närmare då man diskuterar vilka språk som skall vara obligatoriska i skolan och hurdana valmöjligheter eleverna i praktiken borde ha.
Berndt Schauman
lärare
Björneborg"
Englannilta ei välty tämän päivän maailmassa ja kieli pysyy mielessä vaikka sen lukeminen aloitettaisiinkin koulunkäynnin myöhemmässä vaiheessa. Tosiaisia on, että suuri osa suomenmaalaisista, niin niistä joilla on ruotsi (5%) kuin niistä joilla on suomi (95%) äidinkielenä, on kykenemätön tällä hetkellä sujuvasti ilmaisemaan itseään muilla vierailla kielillä kuin englannilla. Siksi pitäisi ongelmallista "pakkoenglantia" syynätä vähän lähemmin kun keskustellaan siitä minkä kielten on oltava pakollisia koulussa ja millaisia valintamahdollisuuksia oppilailla pitäisi käytännössä olla.

Meillä siis on yksi harmittava pakoreitti avaraan maailmaan ohi nimeltämainitsemattoman pakkokielen. Siispä kastetaan enemmistön vapaaehtoisena ja hyvin tuloksin opiskelema englanti pakkoenglanniksi ja pohditaan sitten sitä, että mitä asialle voisi ja pitäisi tehdä.
Se, että opetusohjelmassa todella jo on yksi pakkokieli tänä päivänä ei häiritse kirjoittajaa ollenkaan.
Voisiko se, että ruotsi-sana ei suostu ulostumaan kirjoittajan näppäimistöltä, johtua siitä, että jokin kirjain hänen näppiksellään on heikolla hapella?