Vehmaskosken hyvä kirjoitus http://tave.puheenvuoro.uusisuomi.fi/15 ... mukaisesti
Kannattaa kuunnella:
Kansanedustajat tyytyvät liian helposti eivätkä ymmärrä oikeuksiaan. Edustajat ja ministerit eivät noudata perustuslakia.
Kuunneltavissa kokonaisuudessaan: http://areena.yle.fi/radio/2087995
Liittyy tietenkin siihen, että hallitus on tuonut/hyväksynyt lakeja eduskunnan tietämättä/kuulematta asiasta.
Myöskään kansalliskielistrategiaa ei tuotu eduskuntaan 2012.
Laki ja miten se luetaan
Re: Laki ja miten se luetaan
Eduskunta on hyvin pitkälle pelkkä leimasin. Ja monia asioita tuodaan julkisuuteen kuin "yhteisesti hyväksyttyinä asioina" ilman leimaakin, kuten nyt vaikka sairas "kansalliskielistrategia".
Lumedemokratia on liian lievä sana kuvaamaan suomalaista yhteiskuntaa.
Lumedemokratia on liian lievä sana kuvaamaan suomalaista yhteiskuntaa.
Re: Laki ja miten se luetaan
Kansalliskielistrategia ei ole laki. Kyseinen "strategia" on kohta tämänhetkisessä hallitusohjelmassa. Hallitusohjelma ei sido tulevia hallituksia, eikä oikein nykyistäkään. Hallitusohjelma on lähinnä hallituspuolueiden välinen sopimus hallituskauden tavoitteista ja siitä, mitä asioita hallituskautena käsitellään ja mitä ei. Hallitusohjelman hyväksyessään hallituspuolueet ovat periaatteessa sitoutuneet ohjelmaan. Viimeistään parin vuoden päästä pidettävien eduskuntavaalien jälkeen remmiin astuu uusi hallitus, ja hallituspuolueet sopivat uudesta hallitusohjelmasta
-
Hannu Jussi
- Viestit: 1108
- Liittynyt: 02.04.2011 19:32
Re: Laki ja miten se luetaan
Toinenkin asia askarruttaa. Olen nyt lukenut ainakin kahden vuoden ajan suru-mediasta, ettei heillä ole kouluissa päteviä opettajia.
Miten on mahdollista, että näistä kouluista jokainen lapsi halutessaan pääsee lukioon ja jatkoon.
Hbl tänään:
Det är slutvitsordet som räknas Bristen på behöriga lärare i de svenska skolorna i huvudstadsregionen måste åtgärdas. Hur det sker är mindre viktigt än att det sker.
”Huvudstadsregionen behöver behöriga, finlandssvenska lärare och lärare som kan svara på tvåspråkiga barns
behov.”
LäRARNA I HUVUDSTADSREGIONEN har inte de färdigheter de behöver, säger professor Gunilla Holm vid Helsingfors universitet (Hbl 10.1.) Hon menar att lärarna inte är rustade att tackla en verklighet där eleverna har en flerspråkig bakgrund. Ändå gäller det majoriteten av eleverna i de svenska skolorna i huvudstadsregionen i och med att de elever som kommer från helsvenska hem är en minoritet i klassrummen. Men på finskt håll i regionen är flerspråkigheten också vardag och då är det andra språket oftast ett annat än det andra inhemska.
På svenskt håll är det dessutom ett stort problem att det är så svårt att hitta behöriga lärare i huvudstadsregionen. DET HANDLAR ALLTSå om två olika problem – dels bristen på behöriga klasslärare på svenskt håll och dels behovet att tackla två- och mångspråkigheten bland eleverna.
Forskare vid Helsingfors universitet har skissat upp en tvåspråkig klasslärarutbildning i huvudstadsregionen som ska ge lärarna verktyg för den flerspråkiga verkligheten. En lärarutbildning i Helsingfors löser sannolikt också behörighetsproblemet.
Eftersom den finlandssvenska lärarutbildningen handhas av Åbo Akademi och är placerad i Vasa kan Helsingforsidén lätt uppfattas som ett hot mot pedagogiska fakulteten vid ÅA i Vasa. Inom SFP börjar varningsklockorna ringa och oron för ännu en finlandssvensk regional dragkamp infinner sig snabbt. Planerna på att slå ihop yrkeshögskolorna Novia i Vasa, Åbo och Ekenäs och Arcada i Helsingfors visade senast hur svårt och besvärligt det kan bli för SFP. HITTILLS HAR DET väntade ramaskriet uteblivit, vilket förhoppningsvis inte innebär att man försöker tiga ihjäl att initiativet. Det finns hopp om en öppen och förutsättningslös diskussion.
Som kollegan Åbo Underrättelser konstaterar måste frågan om den finlandssvenska lärarutbildningens nivå kunna ställas – och den behöver inte nödvändigtvis betraktas som ett misstroende.
Helsingforsforskarna vill öppna för debatt – också om man har en ambitiös tidtabell och säger att utbildningen kunde köra i gång redan hösten 2016, om två och ett halvt år. Man tänker sig ett samarbete mellan den finska, välrenommerade lärarutbildningen och det svenska utbildningsprogrammet i pedagogik vid Helsingfors universitet. Ett samarbete med ÅA är också möjligt men Helsingforserfarenheterna är att utlokaliseringar inte är så bra, särskilt om de är tillfälliga. Det handlar om resurser och behovet av en forskningsmiljö. HUVUDSTADSREGIONEN BEHöVER behöriga, finlandssvenska lärare och lärare som kan svara på tvåspråkiga barns behov. Helsingforsforskarna är värda en eloge för sitt initiativ. En debatt är välkommen och åtgärder är nödvändiga
Miten on mahdollista, että näistä kouluista jokainen lapsi halutessaan pääsee lukioon ja jatkoon.
Hbl tänään:
Det är slutvitsordet som räknas Bristen på behöriga lärare i de svenska skolorna i huvudstadsregionen måste åtgärdas. Hur det sker är mindre viktigt än att det sker.
”Huvudstadsregionen behöver behöriga, finlandssvenska lärare och lärare som kan svara på tvåspråkiga barns
behov.”
LäRARNA I HUVUDSTADSREGIONEN har inte de färdigheter de behöver, säger professor Gunilla Holm vid Helsingfors universitet (Hbl 10.1.) Hon menar att lärarna inte är rustade att tackla en verklighet där eleverna har en flerspråkig bakgrund. Ändå gäller det majoriteten av eleverna i de svenska skolorna i huvudstadsregionen i och med att de elever som kommer från helsvenska hem är en minoritet i klassrummen. Men på finskt håll i regionen är flerspråkigheten också vardag och då är det andra språket oftast ett annat än det andra inhemska.
På svenskt håll är det dessutom ett stort problem att det är så svårt att hitta behöriga lärare i huvudstadsregionen. DET HANDLAR ALLTSå om två olika problem – dels bristen på behöriga klasslärare på svenskt håll och dels behovet att tackla två- och mångspråkigheten bland eleverna.
Forskare vid Helsingfors universitet har skissat upp en tvåspråkig klasslärarutbildning i huvudstadsregionen som ska ge lärarna verktyg för den flerspråkiga verkligheten. En lärarutbildning i Helsingfors löser sannolikt också behörighetsproblemet.
Eftersom den finlandssvenska lärarutbildningen handhas av Åbo Akademi och är placerad i Vasa kan Helsingforsidén lätt uppfattas som ett hot mot pedagogiska fakulteten vid ÅA i Vasa. Inom SFP börjar varningsklockorna ringa och oron för ännu en finlandssvensk regional dragkamp infinner sig snabbt. Planerna på att slå ihop yrkeshögskolorna Novia i Vasa, Åbo och Ekenäs och Arcada i Helsingfors visade senast hur svårt och besvärligt det kan bli för SFP. HITTILLS HAR DET väntade ramaskriet uteblivit, vilket förhoppningsvis inte innebär att man försöker tiga ihjäl att initiativet. Det finns hopp om en öppen och förutsättningslös diskussion.
Som kollegan Åbo Underrättelser konstaterar måste frågan om den finlandssvenska lärarutbildningens nivå kunna ställas – och den behöver inte nödvändigtvis betraktas som ett misstroende.
Helsingforsforskarna vill öppna för debatt – också om man har en ambitiös tidtabell och säger att utbildningen kunde köra i gång redan hösten 2016, om två och ett halvt år. Man tänker sig ett samarbete mellan den finska, välrenommerade lärarutbildningen och det svenska utbildningsprogrammet i pedagogik vid Helsingfors universitet. Ett samarbete med ÅA är också möjligt men Helsingforserfarenheterna är att utlokaliseringar inte är så bra, särskilt om de är tillfälliga. Det handlar om resurser och behovet av en forskningsmiljö. HUVUDSTADSREGIONEN BEHöVER behöriga, finlandssvenska lärare och lärare som kan svara på tvåspråkiga barns behov. Helsingforsforskarna är värda en eloge för sitt initiativ. En debatt är välkommen och åtgärder är nödvändiga