Fred Karlssonin puhe Loviisassa ruotsalaisuuden päivänä 2010
Lähetetty: 09.11.2010 06:58
professori Fred Karlsson piti mielenkiintoisen juhlapuheen Loviisassa ruotsalaisuuden päivänä. Se löytyy vain ruotsiksi hänen sivuiltaan.
http://www.ling.helsinki.fi/~fkarlsso/SvD3.pdf
Hän kirjoittaa paljon rivien välissä.
Hän muistuttaa, että suomen kielen nousu ei ollut kaikille ruotsinkielisille mieleen:
Vi finlandssvenskar kan smälla med hängslena och säga: vi insåg att finskan måste bli landets huvudspråk. Det var ju den svenska intelligentsian ledd av Snellman, Forsman och andra, som började driva finskans sak. Men de blev fort av de andra svenskarna betraktade som förrädare.
Hän muistuttaa, että ruotsinkieliset kokevat nyt goodwillin menetystä pakkoruotsikeskustelussa:
Faktum är att vi finlandssvenskar nu i många finnars ögon lider en enorm goodwillförlust
hela tiden på grund av pakkoruotsi-diskussionen. Jag citerar en anonym finsk nätdebattör,
som inte hör till den aggressiva falangen:
”… för Finlands svenskar betyder tvångssvenskan att deras rykte fördunklas i
finnarnas sinne. Med tvång skaffar man inte vänner, inte aktning och inte heller
godtagande. Det finns inte någon annan fråga där vi utbildade och upplysta
medborgare blir behandlade som oförstående barn, och samtidigt klandrade för
språkhat och felaktiga attityder.”
Det här stämmer åtminstone mig till eftertanke. Jag tror på en låg finlandssvensk profil i den
här frågan. Det är obetänksamt av finlandssvenska debattörer att karakterisera den finska
diskussionen som inledning till språkkrig, eller se den som en parallell till 1930-talets
judepogromer.
Hän muistuttaa myös maailman hemmotelluimmasta vähemmistöstä, vaikka tekee sen tyylikkäästi ruotsinkielisyyttä nostaen:
Mina damer och herrar: Fast New York Times en gång sade, att finlandssvenskarna är
världens mest bortskämda språkminoritet, betyder det här, eller det jag sagt ovan, inte att vi
skall lägga oss som en dörrmatta. Den finlandssvenska utmaningen är nu som förr att i
vardagslivet kunna visa på den verkliga nyttan av att kunna ens lite svenska. Det gör vi i så
många situationer som möjligt genom att öppna munnen – på svenska, och göra det också då
våra finska vänner för sin del bjuder till på svenska.
Tässä on avattu monta keskustelua - linja ei ole se "perustuslaki määrää" ja "suomenmaalainen identiteetti kaikille", mikä on näkynyt muussa keskustelussa.
http://www.ling.helsinki.fi/~fkarlsso/SvD3.pdf
Hän kirjoittaa paljon rivien välissä.
Hän muistuttaa, että suomen kielen nousu ei ollut kaikille ruotsinkielisille mieleen:
Vi finlandssvenskar kan smälla med hängslena och säga: vi insåg att finskan måste bli landets huvudspråk. Det var ju den svenska intelligentsian ledd av Snellman, Forsman och andra, som började driva finskans sak. Men de blev fort av de andra svenskarna betraktade som förrädare.
Hän muistuttaa, että ruotsinkieliset kokevat nyt goodwillin menetystä pakkoruotsikeskustelussa:
Faktum är att vi finlandssvenskar nu i många finnars ögon lider en enorm goodwillförlust
hela tiden på grund av pakkoruotsi-diskussionen. Jag citerar en anonym finsk nätdebattör,
som inte hör till den aggressiva falangen:
”… för Finlands svenskar betyder tvångssvenskan att deras rykte fördunklas i
finnarnas sinne. Med tvång skaffar man inte vänner, inte aktning och inte heller
godtagande. Det finns inte någon annan fråga där vi utbildade och upplysta
medborgare blir behandlade som oförstående barn, och samtidigt klandrade för
språkhat och felaktiga attityder.”
Det här stämmer åtminstone mig till eftertanke. Jag tror på en låg finlandssvensk profil i den
här frågan. Det är obetänksamt av finlandssvenska debattörer att karakterisera den finska
diskussionen som inledning till språkkrig, eller se den som en parallell till 1930-talets
judepogromer.
Hän muistuttaa myös maailman hemmotelluimmasta vähemmistöstä, vaikka tekee sen tyylikkäästi ruotsinkielisyyttä nostaen:
Mina damer och herrar: Fast New York Times en gång sade, att finlandssvenskarna är
världens mest bortskämda språkminoritet, betyder det här, eller det jag sagt ovan, inte att vi
skall lägga oss som en dörrmatta. Den finlandssvenska utmaningen är nu som förr att i
vardagslivet kunna visa på den verkliga nyttan av att kunna ens lite svenska. Det gör vi i så
många situationer som möjligt genom att öppna munnen – på svenska, och göra det också då
våra finska vänner för sin del bjuder till på svenska.
Tässä on avattu monta keskustelua - linja ei ole se "perustuslaki määrää" ja "suomenmaalainen identiteetti kaikille", mikä on näkynyt muussa keskustelussa.