Umayya Abu-Hanna ja Multikulti - ei etuoikeuksia ruotsille
Lähetetty: 30.10.2012 16:28
Umayya Abu-Hanna kärjistää kirjoittaessaan rasismista Suomessa. Hän kertoo lähteneensä suomalaista ilmapiiria pakoon Amsterdamiin pienen tyttärensä kanssa, koska ei halunnut lapsensa joutuvan enää kohtaamaan niitä arjen tilanteita, joissa tummaihoinen lapsikin on muukalainen ja halveksittu.
Avoimesti Umayya Abu-Hanna sanoo mielipiteensä myös suomenruotsalaisuudesta. Näin häntä siteerataan HBL:n artikkelissa:
--- finlandssvenskar är vana vid att representera alla minoriteter trots att finlandssvenskarnas, liksom de finskspråkigas, situation på inget sätt går att jämföra med invandrarnas eftersom man varken delar historia, erfarenheter, samhällsställning eller verklighet. --- Finlandssvenskarnas starka ställning som minoritet tycker hon visserligen är en bra sak men tillägger samtidigt att svenskans position nu går in i en ny fas där den inte har samma självklara status längre. --- Historia är historia, nu är demografin på väg att förändras. Många av mina finlandssvenska vänner förstår inte det här. De säger sig vägra släppa taget om rättigheterna de tillskansat sig. Men i framtiden kommer svenskans ställning inte att vara lika självklar längre. Den här förändringen är oundviklig och kommer säkert att göra ont. --- Bland annat kritiserar hon i boken den nepotism som hon anser har förekommit i samband med olika utnämningar. Ansökningsprocesser där efternamn och kontakter förbättrar ens förutsättningar att bli vald och som invandrare därmed inte kan omfattas av. Bland annat beskriver hon hur Stefan Wallin 2009, då som kulturminister, av språkpolitiska orsaker valde att tillsätta Leif Jakobsson som ordförande för Statens konstkommission. Detta samtidigt som styrelsen innehöll en enda representant för andra etniska minoriteter, vilket enligt Abu-Hanna är alltför få. Hon ifrågasätter också valet av Eva Biaudet som minoritetsombudsman 2010 då vissa andra sökande med invandrarbakgrund inte ens kallades till intervju. Hon skriver att det är välkänt att vissa minoriteter motsätter sig mångkulturens demokratiseringsprocess, samtidigt som dessa förväntar sig att andra ska driva just deras sak. --- Om man i Finland på allvar vill omfatta mångkultur finns det enligt henne bara ett rättvist sätt att gå tillväga: att dela med sig av sina privilegier genom att slå ihop all kulturfinansiering, även den finlandssvenska, med de pengar som i dag explicit stöder mångkultur. ”Bara därefter kan alla minoriteter höra till samma jämställda grupp varvid pengarna kan fördelas enligt behov”, skriver hon i boken. ---
http://hbl.fi/kultur/personportratt/201 ... rivilegier
Vapaa käännös:
--- suomenruotsalaiset ovat tottuneet edustamaan kaikkia vähemmistöjä vaikka suomenruotsaltaisten, kuten suomenkielistenkin, tilanne ei millään tavoin ole verrattavissa maanhanmuuttajien tilanteeseen, ei ole yhteistä historiaa, yhteisiä kokemuksia, yhteiskunnallista asemaa tai todellisuutta. - Suomenruotsalaisten vahva vähemmistöasema on hänestä tietysti hyvä asia mutta merkitsee samalla, että ruotsin asema nyt on uudessa vaiheessa eikä sillä ole enää samaa itsestäänselvää statusta kuin aikaisemmin. --- Historia on historiaa, nyt on väestöpohja muuttumassa. Monet suomenruotsalaisista ystävistä eivät ymmärrä tätä. He sanovat kieltäytyvänsä luopumasta hankituista etuisuuksista. Mutta tulevaisuudessa ruotsin asema ei tule enää olemaan yhtä itsestäänselvä. Tämä muutos on väistämätön ja se tulee tekemään kipeää. --- Mm. Hän [Umayya] kritisoi nepotismia, jota hänestä ilmenee nimitysten yhteydessä. Hakuprosessit, jossa sukunimi ja kontaktit parantavat mahdollisuuksia tulla valituksi, eivät ota mukaan maahanmuuttajia. Esimerkiksi hän kuvaa, miten Stefan Wallin 2009 kulttuuriministerinä kielipoliitiisista syistä asetti Leif Jakobssonin Valtion taidekomission johtoon. Tämä samaan aikaan, kun oli olemassa muidenkin etnisten vähemmistöjen edustaja, näitä edustajia on mukana muutenkin aivan liian harvoin. Hän kyseenalaistaa myös Eva Biaudetin valinnan vähemmistöasiamieheksi 2010, kun muita hakijoita maahanmuuttajataustalla ei edes kutsuttu haastatteluun. Hän kirjoittaa, että on tunnettua, että tietyt vähemmistöt asettuvat monikulttuurin demokratiaprosessia vastaa samalla kun odottavat, että muut ajaisivat heidän asiaansa. --- Jos Suomessa halutaan todella monikulttuuria, hänen mukaansa on vain yksi oikeudenmukainen etenemistie: jaetaan omista etuoikeuksista yhdistämällä kaikki kulttuurin taloudellinen tuki, myös suomenruotsalainen, niihin rahoihin, jotka tänään on varattu monikulttuurin tukemiseen. "Vain tämän jälkeen voivat kaikki vähemmistöt kuulua samaan tasa-arvoiseen ryhmään, jolle rahaa jaetaan tarpeen mukaan", kirjoittaa hän kirjassaan. ---
Avoimesti Umayya Abu-Hanna sanoo mielipiteensä myös suomenruotsalaisuudesta. Näin häntä siteerataan HBL:n artikkelissa:
--- finlandssvenskar är vana vid att representera alla minoriteter trots att finlandssvenskarnas, liksom de finskspråkigas, situation på inget sätt går att jämföra med invandrarnas eftersom man varken delar historia, erfarenheter, samhällsställning eller verklighet. --- Finlandssvenskarnas starka ställning som minoritet tycker hon visserligen är en bra sak men tillägger samtidigt att svenskans position nu går in i en ny fas där den inte har samma självklara status längre. --- Historia är historia, nu är demografin på väg att förändras. Många av mina finlandssvenska vänner förstår inte det här. De säger sig vägra släppa taget om rättigheterna de tillskansat sig. Men i framtiden kommer svenskans ställning inte att vara lika självklar längre. Den här förändringen är oundviklig och kommer säkert att göra ont. --- Bland annat kritiserar hon i boken den nepotism som hon anser har förekommit i samband med olika utnämningar. Ansökningsprocesser där efternamn och kontakter förbättrar ens förutsättningar att bli vald och som invandrare därmed inte kan omfattas av. Bland annat beskriver hon hur Stefan Wallin 2009, då som kulturminister, av språkpolitiska orsaker valde att tillsätta Leif Jakobsson som ordförande för Statens konstkommission. Detta samtidigt som styrelsen innehöll en enda representant för andra etniska minoriteter, vilket enligt Abu-Hanna är alltför få. Hon ifrågasätter också valet av Eva Biaudet som minoritetsombudsman 2010 då vissa andra sökande med invandrarbakgrund inte ens kallades till intervju. Hon skriver att det är välkänt att vissa minoriteter motsätter sig mångkulturens demokratiseringsprocess, samtidigt som dessa förväntar sig att andra ska driva just deras sak. --- Om man i Finland på allvar vill omfatta mångkultur finns det enligt henne bara ett rättvist sätt att gå tillväga: att dela med sig av sina privilegier genom att slå ihop all kulturfinansiering, även den finlandssvenska, med de pengar som i dag explicit stöder mångkultur. ”Bara därefter kan alla minoriteter höra till samma jämställda grupp varvid pengarna kan fördelas enligt behov”, skriver hon i boken. ---
http://hbl.fi/kultur/personportratt/201 ... rivilegier
Vapaa käännös:
--- suomenruotsalaiset ovat tottuneet edustamaan kaikkia vähemmistöjä vaikka suomenruotsaltaisten, kuten suomenkielistenkin, tilanne ei millään tavoin ole verrattavissa maanhanmuuttajien tilanteeseen, ei ole yhteistä historiaa, yhteisiä kokemuksia, yhteiskunnallista asemaa tai todellisuutta. - Suomenruotsalaisten vahva vähemmistöasema on hänestä tietysti hyvä asia mutta merkitsee samalla, että ruotsin asema nyt on uudessa vaiheessa eikä sillä ole enää samaa itsestäänselvää statusta kuin aikaisemmin. --- Historia on historiaa, nyt on väestöpohja muuttumassa. Monet suomenruotsalaisista ystävistä eivät ymmärrä tätä. He sanovat kieltäytyvänsä luopumasta hankituista etuisuuksista. Mutta tulevaisuudessa ruotsin asema ei tule enää olemaan yhtä itsestäänselvä. Tämä muutos on väistämätön ja se tulee tekemään kipeää. --- Mm. Hän [Umayya] kritisoi nepotismia, jota hänestä ilmenee nimitysten yhteydessä. Hakuprosessit, jossa sukunimi ja kontaktit parantavat mahdollisuuksia tulla valituksi, eivät ota mukaan maahanmuuttajia. Esimerkiksi hän kuvaa, miten Stefan Wallin 2009 kulttuuriministerinä kielipoliitiisista syistä asetti Leif Jakobssonin Valtion taidekomission johtoon. Tämä samaan aikaan, kun oli olemassa muidenkin etnisten vähemmistöjen edustaja, näitä edustajia on mukana muutenkin aivan liian harvoin. Hän kyseenalaistaa myös Eva Biaudetin valinnan vähemmistöasiamieheksi 2010, kun muita hakijoita maahanmuuttajataustalla ei edes kutsuttu haastatteluun. Hän kirjoittaa, että on tunnettua, että tietyt vähemmistöt asettuvat monikulttuurin demokratiaprosessia vastaa samalla kun odottavat, että muut ajaisivat heidän asiaansa. --- Jos Suomessa halutaan todella monikulttuuria, hänen mukaansa on vain yksi oikeudenmukainen etenemistie: jaetaan omista etuoikeuksista yhdistämällä kaikki kulttuurin taloudellinen tuki, myös suomenruotsalainen, niihin rahoihin, jotka tänään on varattu monikulttuurin tukemiseen. "Vain tämän jälkeen voivat kaikki vähemmistöt kuulua samaan tasa-arvoiseen ryhmään, jolle rahaa jaetaan tarpeen mukaan", kirjoittaa hän kirjassaan. ---