Ruotsalaista nationalismia liturgian taustalla?
Lähetetty: 26.04.2012 12:01
HBL:n sivuille ilmaantui lukijaviestissä linkki nationalistiseen ruotsalaiseen nettilehteen "Nationell nu". Siellä näyttää kukkivan samanlainen ruotsalaista geneettistä ja kielellistä yhtenäisyyttä korostava henki, joka näkyy monissa HBL:n yleisökirjoituksissa. Kirjoitusten nationalismi, tai äärinationalismi, käyttää tutulta kuulostavaa retoriikkaa, sitä samaa, joka on meillä pakollista ruotsia puoltavan liturgian taustalla.
Esimerkiksi viime keväänä vaalien jälkeen oli lehteen kirjoitettu hätähuuto sen puolesta, etteivät ruotsinkieliset nationalistit iloitsisi sannfinländereiden voitosta:
http://www.nationell.nu/2011/04/22/deba ... venskarna/
Svenskar i Finland håller på att försvinna, både etniskt och kulturellt. Men detta blundar nationalister i Sverige för. I stället hyllas Sannfinländarna, det blivande regeringspartiet som vill utplåna svenska språket i landet. --- Att valet kom att präglas av den största språkstriden sedan 1930-talet har det tigits om. Ointresset för finlandsvenskarnas öde från rikssvensk sida är en skam för Sverige men framförallt en skam för de svenska nationalistiska krafter som anser sig kämpa för svenskarna.
Det rikssvenska ointresset har sina förklaringar. Den svenska marxismen deklarerade tidigt att finlandsvenskarna minsann inte var en minoritet i Finland utan en finsk överklass som hade lärt sig tala ockupanternas modersmål. Socialdemokratins inställning till finlandssvenskarna har därför alltid varit kylig.
---
En framtid utan en finlandssvensk befolkning skulle isolera Finland och landet skulle lämna den germanska kulturkretsen och övergå till den ryska. I språkstriden i Finland fanns en paroll som än idag visar faran med den svenska kulturens död: ”Idag svenska, imorgon finska, i övermorgon ryska”.
Svenskarnas insats för kulturlivet i Finland är ojämförbart. Utan den svenska befolkningens bidrag skulle Finland vara ett helt annat land än det är idag. ---
Men nu höjs det röster från finskt håll som är allt annat än positiva. Oftast angrips den obligatoriska svenskundervisningen med motivationen att en folkspillra på 5.5% av befolkningen inte anses kunna diktera villkoren för en stor majoritetsbefolkning. Ett logiskt resonemang, tycker kanske den oinsatte. Till saken hör dock att svenskarna i Finland inte alltid utgjort en folkspillra. Tvärtom så har svenskan varit det dominernade språket i stora delar av kustlandet under hundratals år. Helsingfors hade en ¾-delar svenskspråkig befolkning så sent som i slutet på 1800-talet. Sanningen är att de svensktalande sakta men säkert har tryckts tillbaka.
---
Nu är ödestimman slagen för östsvenskarna. Antingen revitaliseras det svenska språket i Finland, eller så väntar ännu en plågsam tid där kulturen och folket krymper allt mer, tills det en dag helt är slut med vår tusenåriga historia. Om inte det senare ska ske, krävs det att Sverige agerar till förmån för den svenska minoriteten i Finland. Vår kultur och vårt folk har en rätt att existera, i både Sverige och Finland.
Pahoittelen, etten lähde kääntämään tätä.
Koko lehti ja myös tämän artikkelin kommenttiosasto on täynnä "30-lukulaista" nationalismia. Samaan aikaan kun täällä vapaamman kielivalinnan kannattajia moititaan rasismista, ne teemat ja sanakäänteet, joilla heitä moititaan, tulevatkin äärinationalistisilta ruotsalaisilta tahoilta.
Ruotsin pakollisuuden kannattajien joukossa lienee tapahtumassa jonkinlainen syyllisyyden siirto: kielletään oman ajattelun äärinationalistinen tausta syyttämällä siitä toisinajattelijoita.
Esimerkiksi viime keväänä vaalien jälkeen oli lehteen kirjoitettu hätähuuto sen puolesta, etteivät ruotsinkieliset nationalistit iloitsisi sannfinländereiden voitosta:
http://www.nationell.nu/2011/04/22/deba ... venskarna/
Svenskar i Finland håller på att försvinna, både etniskt och kulturellt. Men detta blundar nationalister i Sverige för. I stället hyllas Sannfinländarna, det blivande regeringspartiet som vill utplåna svenska språket i landet. --- Att valet kom att präglas av den största språkstriden sedan 1930-talet har det tigits om. Ointresset för finlandsvenskarnas öde från rikssvensk sida är en skam för Sverige men framförallt en skam för de svenska nationalistiska krafter som anser sig kämpa för svenskarna.
Det rikssvenska ointresset har sina förklaringar. Den svenska marxismen deklarerade tidigt att finlandsvenskarna minsann inte var en minoritet i Finland utan en finsk överklass som hade lärt sig tala ockupanternas modersmål. Socialdemokratins inställning till finlandssvenskarna har därför alltid varit kylig.
---
En framtid utan en finlandssvensk befolkning skulle isolera Finland och landet skulle lämna den germanska kulturkretsen och övergå till den ryska. I språkstriden i Finland fanns en paroll som än idag visar faran med den svenska kulturens död: ”Idag svenska, imorgon finska, i övermorgon ryska”.
Svenskarnas insats för kulturlivet i Finland är ojämförbart. Utan den svenska befolkningens bidrag skulle Finland vara ett helt annat land än det är idag. ---
Men nu höjs det röster från finskt håll som är allt annat än positiva. Oftast angrips den obligatoriska svenskundervisningen med motivationen att en folkspillra på 5.5% av befolkningen inte anses kunna diktera villkoren för en stor majoritetsbefolkning. Ett logiskt resonemang, tycker kanske den oinsatte. Till saken hör dock att svenskarna i Finland inte alltid utgjort en folkspillra. Tvärtom så har svenskan varit det dominernade språket i stora delar av kustlandet under hundratals år. Helsingfors hade en ¾-delar svenskspråkig befolkning så sent som i slutet på 1800-talet. Sanningen är att de svensktalande sakta men säkert har tryckts tillbaka.
---
Nu är ödestimman slagen för östsvenskarna. Antingen revitaliseras det svenska språket i Finland, eller så väntar ännu en plågsam tid där kulturen och folket krymper allt mer, tills det en dag helt är slut med vår tusenåriga historia. Om inte det senare ska ske, krävs det att Sverige agerar till förmån för den svenska minoriteten i Finland. Vår kultur och vårt folk har en rätt att existera, i både Sverige och Finland.
Pahoittelen, etten lähde kääntämään tätä.
Koko lehti ja myös tämän artikkelin kommenttiosasto on täynnä "30-lukulaista" nationalismia. Samaan aikaan kun täällä vapaamman kielivalinnan kannattajia moititaan rasismista, ne teemat ja sanakäänteet, joilla heitä moititaan, tulevatkin äärinationalistisilta ruotsalaisilta tahoilta.
Ruotsin pakollisuuden kannattajien joukossa lienee tapahtumassa jonkinlainen syyllisyyden siirto: kielletään oman ajattelun äärinationalistinen tausta syyttämällä siitä toisinajattelijoita.
