Etsin mahdollisimman varhaista nettiesiintymää sloganille "mera språk, inte mindre" ja löysin sen vuodelta 2012 tuolloisen Oslon suurlähettiläämme Maimo Henrikssonin Norden-puheesta:
Ett dilemma för bevarandet av nordismen i Finland är den språkdebatt som vi har för tillfället: man ifrågasätter behovet av studier i svenska. Det här tänkandet omfattas än så länge av en minoritet av befolkningen, men det finns många som prognosticerar att den dagen kommer då svenskan inte längre är ett nationalspråk i Finland. Motståndarna till svenska språket verkar vara mera högljudda än försvararna. Detta skulle vara mycket olyckligt både för den finska nordiska identiteten och för hela det nordiska samarbetet. Finland behöver mera svenska, inte mindre, liksom vi behöver mera språk, inte mindre. Det här gäller ju alla de nordiska länderna. En glädjande nyhet kom ändå så sent som den här veckan: en arbetsgrupp tillsatt av undervisningsministeriet föreslår att undervisningen i svenska i finskspråkiga skolor tidigareläggs med 2-3 år, så att den börjar på årskurs 4 eller 5, och inte 7 som hittills.
nopea käännös: Nordismin säilymisen dilemma Suomessa koskee vallitsevaa kielikeskustelua: ruotsin opintojen tarpeellisuus kyseenalaistetaan. Näin ajattelee toistaiseksi vähemmistö kansasta, mutta on monia, jotka arvioivat, että tulee se päivä, jolloin ruotsi ei ole enää Suomen kansalliskieli. Ruotsin kielen vastustajat vaikuttavat olevan äänekkäämpiä kuin ruotsin puolustajat. Tämä [ruotsin kansalliskieliaseman purkaminen] olisi onnetonta sekä suomalaisten pohjoismaalaiselle identiteetille ja koko pohjoismaiselle yhteistyölle. Suomi tarvitsee lisää ruotsia, ei vähemmän, aivan kuten me tarvitsemme lisää kieliä, ei vähemmän. Tämä koskee kaikkia pohjoismaita. Ilouutinen saatiin kuitenkin viime viikolla: opetusministeriön työryhmä ehdottaa, että ruotsin opetus suomenkielisissä kouluissa aikaistettaisiin kahdella kolmella vuodella, niin että se alkaa neljänneltä tai viidenneltä luokalta, ei seitsemänneltä luokalta kuten tähän asti.
Siis ainakin tuolloin oli slogan jo valmiina.
Tämä sopii ajallisesti yhteen sen kanssa, että tuolloin kuulin ammattiyhdistysliikkeessa toimivalta opettajalta, että heidän aineopettajaryhmänsä (ei humanistinen) on ollut mukana laatimassa kirjelmää, jossa he vaativat lisää tunteja omalla aineryhmälleen [no eivätpä saaneet] ja "lisää kieliä". Ihmettelin tätä kytköstä ja hän kertoi, ettei voi vaatia vain omalle ryhmälle, täytyy olla jotain yhteistä ja heillä nyt "oli päädytty" tähän "lisää kieliä" ajatukseen. Tietysti naruista oli vedelty taustalla.
Oslon suurlähettilään puhe oli keväältä 2012, jolloin Kataisen hallituksen Ahtisaaripaperia oli jo toteutettu vuoden verran.