Tipsa Vasabladet Tipsa oss
De finskspråkiga svensklärarna Katariina Kallio-Muuraiskangas och Satu Jokela var utklädda till vikingar då de deltog i en tävling i Karleby för några år sedan. Foto: Jan Björklund
Svagt HBL, om svenskan!
Frågan om svenskundervisning i finska skolor ska ses som en fråga om medborgerliga rättigheter, inte som en skyldighet.
Krönika Publicerad 4 mars kl 06:01 , uppdaterad 4 mars kl 10:28
3
Vad handlar det om?
Nyligen kom ytterligare belägg för att finlandssvenskarna själva är sina värsta fiender. Hufvudstadsbladet tog i fredags (27.2) ställning på ledarplats för att östra Finland kunde ta in ryskan i stället för svenskan i årskurs sju.
Andemeningen i HBL-ledaren är att SFP är konservativt i och med att partiet i en tid med ökad kommersialism och pragmatism håller fast vid skolsvenska för alla finskspråkiga elever.
Ledarskribenten Jan-Erik Andelin ironiserar över en vad han kallar högstämd oro och utmålar SFP som pedanten som inte kan sova för att några bitar saknas i tusenbitarspusslet.
Andelin verkar alltså tro att SFP kunde gå med på regionala kompromisser då det gäller den obligatoriska svenskan utan att för den skull äventyra svenskans ställning som nationalspråk. Han har så fel, så fel.
I själva verket är det en direkt samhällsfientlig signal som finlandssvenskarnas så kallade flaggskepp nu sänder ut i en minst sagt kritisk tidpunkt då riksdagen ska behandla skolsvenskan.
Det politiska stödet för fortsatt obligatorium är berömvärt stort på finskt håll. De flesta finskspråkiga opinionsbildare inser att Finlands tvåspråkighet, historiska rötter, geopolitiska läge och nordiska tillhörighet förutsätter att varje finländare lär sig lite svenska.
Författaren Antti Tuuri påminde så sent som i Svenska Yles Närbild på måndag hur viktigt det är att även eleverna i östra Finland ges denna möjlighet.
– Om föräldrarna väljer bort svenskan klipper de samtidigt bort halva Finland. Barnen som inte lär sig svenska kan aldrig flytta till västra Finland, sa Tuuri, som numera själv är bosatt i Korsholm.
Frågan om obligatorisk svenska ska med andra ord ses som en jämställdhetsfråga och en medborgerlig rättighet, inte en skyldighet. Det borde en ledarskribent på landets största svenskspråkiga tidning förstå.
Finland är ju heller inte på något sätt unikt med krav på obligatoriska studier i de båda inhemska språken. Belgien, Luxemburg, Irland och Schweiz – alla länder med flera nationalspråk – har krav på obligatoriska studier i det andra officiella språket.
I vissa fall inleds undervisningen från första klass i grundskolan. Finland borde tvärtom skärpa kraven i svenska, inte pruta på dem.
Det här gäller speciellt med tanke på att vår östra granne i och med Ukrainakrisen har hamnat ut på ett folkrättsligt gungfly och östhandeln än en gång har kollapsat. Utvecklingen i öst har bidragit till att Finland i dag står mentalt närmare Sverige och Norden än för bara några år sedan.
Fenomenet syns bland annat i ett uppsving för föreningen Pohjola-Norden. Generalsekreteraren Michael Oksanen noterar att Pohjola-Norden på senare år har fått hela tusen nya medlemmar och att finländarna på nytt har fått upp ögonen för den nordiska kopplingen. (Yle 2.3)
Därför anser Oksanen att svenskundervisningen rent av borde inledas på daghemsnivån. Oksanen har så rätt, så rätt.
Hufvudstadsbladets resonemang haltar på många punkter. Dessutom kan man befara att ministeriet svårligen kan bevilja tillstånd för en region att permanent avvika från ett nationellt skolspråksobligatorium och samtidigt förvägra en annan region samma möjlighet.
På samma sätt kan statsmakten knappast i ljuset av ett östfinländskt prejudikat förneka en svenskdominerad region, till exempel Närpesregionen, rätten att välja bort finskan som obligatoriskt språk. Det kan bli svårt att få fast Pandoras ask om den en gång har öppnats.
Följden blir att finskspråkiga försätts i en svagare ställning på arbetsmarknaden än svenskspråkiga och att det på sikt blir svårt att upprätthålla språkkraven för offentliga tjänster.
Tillgången på svensk service försvagas, språkgrupperna fjärmas från varandra.
Varför ens sätta bollen i rullning i en tid då svenskans roll i Finland ter sig viktigare än någonsin?
PS: Minä asun täysin suomenkielisessä osassa Länsi-Suomea!Myntti har helt rätt. Det är bara att hoppas att dom finskspråkiga förstår detta och får relevant information. Det är idag inte dom finskspråkiga som är i en sämre situation på arbetsmarknaden i Finland, därför att dom är i majoritet. Dom svenskspråkiga i Finland är tvingade (pakkosuomi) att läsa finska för att överhuvudtaget få ett kvalitativt jobb i Finland. Därför är det viktigt att inlärning av båda språken börjas så tidigt som möjligt. För det Nordiska samarbetet behövs pakkoruotsi, men även i Finland för en bättre förståelse mellan språkgrupperna.
Puoli Suomea!
http://www.kielipolitiikka.net/faktamtr ... ayli50.jpg
