Miten vastata pakon hyväuskoisille ystäville?
Lähetetty: 12.06.2013 08:12
Tätä mietin taas, kun luen tämän aamun iltalehdestä laulaja Kristian Meurmanin blogia, jossa hän kritisoi kansalaisaloitettamme sillä sinisilmäisyydellä, millä vain ruotsinkielisen keskustelun kuullut voi vapautta kritisoida. Tällaiseen tekstiin pitäisi osata vastata enkelin kielin, mutta kuinka.
http://blogit.iltalehti.fi/kristian-meu ... nt-page-1/
Jag åtar mig friheten att skriva detta inlägg på vårt lands (andra) officiella språk.
Samlingspartiets ungdomars (Kokoomusnuoret) ordförande Ville Sipilä målade en vacker tavla (http://www.kokoomusnuoret.fi – 4.3.2013) som baserade sig på frivillig språklig undervisning. I sin skrivelse ansåg han att, “med mångsidiga språkstudier förbättras finska arbetskraftens framtida språkkunskap, och därmed våra företags konkurrenskraft”.
Därnest konstaterade han att, “En mångsidig språkkunskap är hela samhällets fördel”.
Ursäkta mig. Så vitt jag har förstått, är svenska ett språk. Hur kan då det att man “tvingas” lära sig samtliga officiella språk vara en förlust? Jag är inte själv hemskt språkligt begåvad. Jag talar 4 språk flytande och – sas. – flyter med nöd och näppe med några andra. Varje kunskap inom språk har enligt mitt tycke stött mig i förståelsen inom andra språk. Det är inte enkom frågan om språk, kulturskillnaderna är också betydelsefulla. Att förstå kulturskillnaderna mellan finnars “Kossumeininki” och finlandssvenskarnas “morjens, morjens -kultur” bäddar för bredare insyn världskulturellt sett. Varför anses “tvångssvenskan” som en börda? Det är ju en rikedom utan like! Att få insyn till en fullständigt annorlunda språkgrupp och förståelse gentemot en – åtminstone lite – annorlunda kulturidentitet. Vilken chans! Sluta tjafsa, lär er att uppskatta vårt land. Aj jo, “Vårt Land” skrevs ju faktiskt av en svenskspråkig. Melodin är gjord av en tyske.
P.S. Min förfader, vilkens målade bild figurerade på denna tidnings förra huvudkontor (undrar om den kommit fram till nya kontoret), var en stor framspråkare för den finskspråkiga kulturen. Men, han förstod att svenska språket är kulturellt viktig!
Viestinä on se, että hän, ei mitenkään kielellisesti lahjakas, sentään puhuu sujuvasti neljää kieltä ja ymmärtää vielä paria muuta (voi hyvänen aika, miten kaukana ollaan keskivertoperuskoululaisen tai insinöörin kielitaitorealiteeteista) ja hänestä kaikki kielet ovat olleet rikkautta. Kulttuurierojen ymmärtämiseenkin ne auttavat. Hän pyytää lopettamaan kitinän ja arvostamaan maatamme, jonka maammelaulun sanatkin on ruotsinkielinen kirjoittanut ja saksalainen tehnyt sävelen. Hetken hän muistelee myhös esi-isäänsä (ilmeisesti http://fi.wikipedia.org/wiki/Agathon_Meurman) ja sitä, miten tämä puolusti suomenkielistä kulttuuria mutta arvosti ruotsia kulttuurisesti tärkeänä.
Tämä kirjoitus osoittaa, miten suopeus ruotsin pakollisuudelle on syvästi sidoksissa ihmisten "omaan tarinaan", tarinaan omasta osaamisesta, oman maailmankuvan yleispätevyydestä ja oman suvun historian tulkinnasta. Toisenlainen tulkinta, joka tekisi tilaa myös muunlaisille tarinoille, on haaste, jota ehkä työstetään pitkään.
http://blogit.iltalehti.fi/kristian-meu ... nt-page-1/
Jag åtar mig friheten att skriva detta inlägg på vårt lands (andra) officiella språk.
Samlingspartiets ungdomars (Kokoomusnuoret) ordförande Ville Sipilä målade en vacker tavla (http://www.kokoomusnuoret.fi – 4.3.2013) som baserade sig på frivillig språklig undervisning. I sin skrivelse ansåg han att, “med mångsidiga språkstudier förbättras finska arbetskraftens framtida språkkunskap, och därmed våra företags konkurrenskraft”.
Därnest konstaterade han att, “En mångsidig språkkunskap är hela samhällets fördel”.
Ursäkta mig. Så vitt jag har förstått, är svenska ett språk. Hur kan då det att man “tvingas” lära sig samtliga officiella språk vara en förlust? Jag är inte själv hemskt språkligt begåvad. Jag talar 4 språk flytande och – sas. – flyter med nöd och näppe med några andra. Varje kunskap inom språk har enligt mitt tycke stött mig i förståelsen inom andra språk. Det är inte enkom frågan om språk, kulturskillnaderna är också betydelsefulla. Att förstå kulturskillnaderna mellan finnars “Kossumeininki” och finlandssvenskarnas “morjens, morjens -kultur” bäddar för bredare insyn världskulturellt sett. Varför anses “tvångssvenskan” som en börda? Det är ju en rikedom utan like! Att få insyn till en fullständigt annorlunda språkgrupp och förståelse gentemot en – åtminstone lite – annorlunda kulturidentitet. Vilken chans! Sluta tjafsa, lär er att uppskatta vårt land. Aj jo, “Vårt Land” skrevs ju faktiskt av en svenskspråkig. Melodin är gjord av en tyske.
P.S. Min förfader, vilkens målade bild figurerade på denna tidnings förra huvudkontor (undrar om den kommit fram till nya kontoret), var en stor framspråkare för den finskspråkiga kulturen. Men, han förstod att svenska språket är kulturellt viktig!
Viestinä on se, että hän, ei mitenkään kielellisesti lahjakas, sentään puhuu sujuvasti neljää kieltä ja ymmärtää vielä paria muuta (voi hyvänen aika, miten kaukana ollaan keskivertoperuskoululaisen tai insinöörin kielitaitorealiteeteista) ja hänestä kaikki kielet ovat olleet rikkautta. Kulttuurierojen ymmärtämiseenkin ne auttavat. Hän pyytää lopettamaan kitinän ja arvostamaan maatamme, jonka maammelaulun sanatkin on ruotsinkielinen kirjoittanut ja saksalainen tehnyt sävelen. Hetken hän muistelee myhös esi-isäänsä (ilmeisesti http://fi.wikipedia.org/wiki/Agathon_Meurman) ja sitä, miten tämä puolusti suomenkielistä kulttuuria mutta arvosti ruotsia kulttuurisesti tärkeänä.
Tämä kirjoitus osoittaa, miten suopeus ruotsin pakollisuudelle on syvästi sidoksissa ihmisten "omaan tarinaan", tarinaan omasta osaamisesta, oman maailmankuvan yleispätevyydestä ja oman suvun historian tulkinnasta. Toisenlainen tulkinta, joka tekisi tilaa myös muunlaisille tarinoille, on haaste, jota ehkä työstetään pitkään.